Loppet

När väl starten i Vasaloppet har gått rullar allt på ganska fort. Startrakan, backen, myrarna, utförsbackarna ner till vägundergången, de småkuperade partierna fram till Oxberg och rätt var det är är man inne på de flacka sista två milen med nedräkningen från Eldris som sista kapitel. Ungefär så lätt kändes det i år. Det bara rann på och jag var egentligen aldrig trött trots att jag gjorde sista halvan av loppet i princip på egen hand, utan ryggar att följa. Allt gick i princip som jag hade planerat och kroppen fungerade bra. Allt gott så. Samtidigt som man konstaterat det så måste man naturligtvis ställa sig frågan om vad man kunde gjort annorlunda? Den snabba analysen är som följer:

1. För att få en bättre start måste man stå i elitledet eller iaf längst fram i led ett. Det gjorde jag inte i år.

2. Väl framme i elitled måste man vara tränad för att gå riktigt hårt i backen för att komma med de första grupperna över myrarna. Man måste också våga vilket förhoppningsvis blir lättare nu när jag stakat backen i sin helhet och klarat av det. 

Lyckas man med ovanstående har man bäddat för att i bästa fall kunna följa med de främsta grupperna, utan att slita alltför ont genom att klyva vind. 

Så hur skall det gå till att komma dit? Hur tar man in de 1.18 min som saknas fram till elitledet? Analys & Arbete krävs.

En av Sveriges bästa långloppsklubbar.

/Stefan