Skidtest

Vaknade mycket seg med skav i halsen. Kände att det blir sängläge idag men efter frukost så hade jag ändå kommit igång så pass att jag beslutade mig att försöka genomföra det planerade skidtestet. Jag och Erik Wickström tog bilen upp till Risbergskontrollen där vi testade igenom våra skidor inför söndagen. Spåren var förvånande bra, dock med lite blöt nysnö i spåren vilket gjorde det lite trögare på sina ställen. Jag hittade ganska snabbt fram till mina två bästa par som jag planerar att testa vidare imorgon. Om vädret fortsätter att följa prognosen så känns det som det kan bli ett riktigt bra lopp trots allt. Måste säga att jag är lite imponerade över jobbet som arrangörerna gör. Vad min egna kropp anbelangar så är det fortfarande osäkert...

Ribergskontrollen torsdag fm.

/Stefan 

Sälen

Det var ett ganska blött och regnigt Sälen som välkomnade mig i går kväll. Skymningen gjorde dock att det var svårt att se exakt hur blött det var på Vasaloppets startraka. Jag gick ut och kollade underlaget vilket visade sig bära betydligt bättre än jag väntat mig. Hårt och nästan isigt. Trots alla rykten så blir det nog ett Vasalopp i år igen, precis som vanligt. De sista dagarna blir dock lite mer spännande än det brukar vara. Tänk vad det skall spekuleras i  stugorna om underlag och vallor! 

          Själv ägnade jag kvällen åt att valla upp mina skidor inför glidtesterna tillsammans med Erik Wickström.

Erik och en av hans reservstavar.

Felberkänning (igen)

Jag har vilat mycket de sista dagarna men inte fått ordning riktigt på kroppen. Körde ett kort pass idag med ett par korta intervaller. Tyvärr kände jag att återhämtningen inte fanns där och efteråt så fick jag som ett brev på posten lätt feber och körtlarna svullnade upp. Något skit har jag i kroppen. Åter till sängen således. Såg dock att Vasaloppet var i fara. Presskonferens imorgon 1000. 

Inställt?

Post Vasa

Detta kanske vore något? 87 km löpning från Götet till Borås? Kul utmaning!

/Stefan

Heaven or...

Tänk vilket kort avstånd det är mellan himmel och helvete när det gäller elitidrott. För bara några dagar sedan var Charlotte Kalla oslagbar och hela landet grät glädjetårar när hon gick imål efter sin fantastiska staffetsträcka. Idag är hon många minuter efter på det som många trodde skulle vara hennes bästa chans innan mästerskapet började. Att vara elitidrottare är ofta en ganska smärtsam emotionell bergodalbana.

      Att leva med den pressen som det innebär att ständigt bli bedömd  efter sina insatser är något av det viktigaste och svåraste en elitidrottare har att lära sig. Att förstå hur små marginalerna är mellan framgång och motgång och att lära sig hantera sig hantera de känslorna på ett bra sätt. Detta är dock inte lätt. Det kräver en hel del självkänsla och en insikt om att jag "är inte mina prestationer" utan är värd lika mycket som människa även om jag misslyckas med det jag företagit mig. Men när omvärldens förväntningar pressar på efter ett lopp då allt gått fel så är det svårt att minnas det och stå trygg i den vissheten om att mitt mänskliga värde avgörs inte om jag kommer på pallen eller inte. Jag vet inte hur Charlotte Kalla hanterar det men min känsla är att hon har goda ledare omkring sig som vet hur man stöttar på rätt sätt även i de mörka idrottsögonblicken. Kloka människor som förstår att du i nederlaget har en stor  chans att växa och utvecklas som människa. Ett tillfälle som ger dig chansen att reflektera och lära dig saker om dig själv och som rätt hanterat innebär att du kommer tillbaka starkare och tryggare än någonsin tidigare. Jag önskar att alla som utsätter sig för den situationen fick den möjligheten att växa som människor. Jag är övertygad om att Charlotte Kalla har den förmågan.

CK. 

/Stefan 

Lätt träning

Det var skönt att komma igång med träningen igen efter ett par vilodagar. Körde en timma allmän styka på gymmet för att sedan ta en sväng till upp till skidstadion. Körde där 1.20 stakning mestadels i maklig takt där jag främst försökte fokusera på känsla och teknik. Kändes totalt sett som ett litet fall framåt då kroppen var lite mindre trött än de senaste dagarna. 

      Tyvärr reagerade kroppen inte riktigt bra på träningen utan jag fick lätt feber efter passet. Hoppas att det bara är en mindre reaktion och att det känns bättre imorgon. 

Styrka idag. Skönt.

/Stefan 

Den svåra vilan

En del människor som man träffar undrar hur man kan träna så mycket som jag gör. Jag bruka då svara att -"det är ingen konst att träna mycket och hårt, det svåra är att vila". 

       En dag som idag stämmer det uttalandet mycket väl. Med ett Vasalopp som närmar sig med stormsteg så vill man gärna göra allt man kan för att komma bra förberedd. Men när kroppen inte är med som den just nu inte är för mig så finns det ingen annan utväg än att vila, trots att man inget annat vill än att ta sig ut och köra hårt i spåret. Som tur är så inser jag att det inte skulle vara det smartaste just nu. Så jag tar en vitlöks och ingefärsdrink och hoppas att jag känner mig piggare imorgon. 

Medicin.

Vilodag

En välbehövlig vilodag idag. Kände mig inte riktig bra efter tävlingen igår och kände mig ganska hängig och med lätt influensa känsla när jag vaknade imorses.  Vet inte om det jag hade det i kroppen under loppet eller om jag fick det pga ansträngningen? Spelar kanske inte så stor roll, bara att vila, vänta och se. Ägnade kvällen åt att öva horisontalläge framför "House of Cards". Fantastisk serie!

Lite massage för ömma muskler och värkande nacke var behövligt...

/Stefan 

Rainy Race

Det blev ett regnigt och grått race idag på flera sätt. Om vi börjar med vädret så regnade det till och från hela morgonen och en bit in på racet. Rent konkret så innebar det framförallt att stavfästet blev rejält sönderkört. För mig som stakade så var det inte något bra scenario. Nu var det dock inte något som spelade någon större roll, för idag var kroppen inte med. Men vi tar det från början. När starten gick så hade jag inga problem att komma iväg bra utan kunde staka iväg som tvåa ut från stadion. Kände att det gick fort men kom ganska snabbt in i rygg så att jag kunde vila mig lite på några lättare partier. Första varvet gick helt ok även om jag tappade lite över en del krön till de som körde med fäste, men jag hade inga större problem att täta de små luckorna som blev. Fram mot varvningen lugnade det ner sig ytterligare och tempot kändes hanterbart. Ut från stadion på andra varvet så gled jag upp jämte täten och tog mig upp i tät utan större ansträngning. Jag drog därefter ett par kilometer, vilket i efterhand inte var riktigt rätt beslut... För när vi hade rundat dammen efter 7 km så tryckte ett par av killarna i tätklungan till lite och jag släppte några meter. Jag blev dock inte så stressad utan trodde att jag med hjälp av de andra i tätklungan skulle täta luckan. Dessvärre så fanns det inget, absolut inget att täta luckan med. I början var jag kall och trodde att jag skulle återhämta mig om inte annat när jag tog det något lugnare. Men inget hände, ingen återhämtning alls. Istället kom åkare efter åkare ikapp och jag sjönk som ett sänke genom fältet. Hårt jobb hela tiden utan minsta möjlighet till fartökning eller återhämtning. 11:a i mål, drygt 10 minuter efter Mattias "Z" Karlsson som gjorde ett riktigt topp lopp, grattis, bra jobbat! Inte mycket att skryta över.

Analys:

1. Det var tufft att staka då stavfästet var riktigt dåligt.

2. Största trugorna var rätt val, jag hade inte det.

3. Min teknik när det är dåligt stavfäste är för dålig, jag trycker för hårt.

4. Kroppen var inte med mig idag vilket blev tydligt efter loppet.

+: Jag hade bra skidor, kul! Synd att det andra inte funkade...

Bra träningspass var det dock, nu gäller det att vända det till något positivt och ta med kraften in i laddningen inför Vasaloppet! Det som inte dödar, det härdar!

Inte direkt min fart idag...

/Stefan 

Skidtest

Dagens pass var ett lungt distanspass på en timme med några korta fartdrag på ca 45 sekunder inlagt. Som vanligt så känns det lite osäkert så här dagen före tävling. Inte blev det bättre av att det var ganska blöt nysnö i spåret vilket gjorde föret sugande. Skall man gnälla vidare så var stavfästet på gränsen till dåligt. Inte direkt mina favorit förhållanden, men jag tar det som en positiv utmaning och hoppas att jag har igen det någon annan gång. 

        I och med att jag det här loppet skall sköta vallningen helt på egen hand så passade jag på att göra ett skidtest. Jag har inte riktigt fått till 100%-iga skidor den här säsongen och ville göra en genomgång av "parken". Kunde konstatera att det var två oväntade par som låg i toppen av glidligan. Dessa har inte prövats i tävling i år så det blir spännande att se om något av paren kan innebära lite plus faktor på glidet imorgon? Rapport kommer.

Skidtest.

/Stefan 

Hemåt

Idag lämnade vi det vita landskapet i Sälen bakom oss för den här gången för att återvända till Västergötlands nästan helt gröna kullar. Lite snö finns det dock på vilket det skall tävlas i helgen när Ulricehamnsloppet går av stapeln. Så idag blev det vilodag och lite materielvård. Passade också på att köpa lite reservdelar till stavarna plus ett par nya Fischer Speedmax på rea. Det mesta av grundjobbet är nu gjort med vallan så imorgon blir det skidtest och lättare träning.

Nya lagg.

Nysnö och syra

Idag kom det ett rejält snöfall in över Sälen som släppte ifrån sig vad jag bedömer som två decimeter. Lite avslaget i backarna på förmiddagen, vilket nästan bara kändes skönt. Lyssnade till Kallas silverlopp i radion, tack SR för att ni finns nu i dessa TV3 tider. Skönt att höra Mogrens trygga röst.

       På eftermiddagen hade jag siktat in mig på ett stakpass i vanlig ordning. Kroppen kändes glädjande nog piggare när jag vaknade idag än vad den gjorde igår trots att jag kört ganska hårt ett par dagar. Min ambition var att skruva upp tempot ytterligare och hade siktat in mig på intervaller. När jag i ljuset av min "gubbastakningsanalys" rannsakar vad jag kört det senate så kommer jag fram till att det förutom lite skiergintervaller till 99% varit distans och mellanmjölks träning. Skall man försvara det så kan man ev skylla på den något nyckfulla vintern, men om man är ärlig och självkritisk så tror jag det handlar mest om mjölksyrarädsla. Det är helt enkelt väldigt skönt att hålla sig inom komfortzonen och endast i korta drag och helt utan risk gå lite utanför den. Att ge sig hän i ett rejält intervallpass där du testar din syratålighet kräver ett helt annat mentalt fokus. Glädjande nog kunde jag skapa det mentala fokuset och genomföra mina intervaller. Den första intervallen var som brukligt den tuffaste och jag nästan desperat bad kroppen "spjälka spjälka spjälka" (mjölksyran) samtidigt som jag försökte upprätthålla en god teknik, "träffa högt" och våga trycka på. Jag kom igenom intervallen och sedan kändes de följande tre aningens lättare men fortfarande mycket tuffa. Efter de första fyra tog jag något längre vila för att sedan köra fyra till. Totalt innebar det 8 st intervaller om 5 min med tre minuters vila i ymnigt snöfall. Totalt blev passet med efterföljande tekniknötande 2.05 h. Även om det inte innebär att jag flyttat fram mig något nämnbart så kändes det bra att genomföra ett så pass hårt pass med skaplig kvalit'e så här på torsdagen, femte ganska hårda dagen i rad engelbrektsloppet inräknat. Förra veckan var jag betydligt mer sliten och fick avbryta onsdagspasset samtidigt som torsdagspasset inte var av något  bättre märke. Imorgon blir det hemtur och vila.

2 decimeter snö och stark vind idag.

/Stefan 

Gubbastakning

Efter några dagars träning här Sälen där jag fokuserat på min utvecklade stakteknik har jag mer och mer börjat förstå att det jag sysslat med den senaste tiden har varit vad jag numera kallar "gubbastakning".

     En beskrivning av gubbastakning skulle kunna låta ungefär såhär: -"Gubbastakning är en form av stakning som genomförs i kontrollerad takt, ofta på tröskelnivå, dock ALDRIG högre. För att säkerställa att tröskelnivån aldrig överstiges ser gubbastakaren till att aldrig trycka till i stakningen utan som regel alltid använda max 80% av kraften i mage och övre ryggmuskulatur. Detta skapar en stakningsrörelse som har låg toppfart men som kan hålla på länge. Gubbastakaren är som regel livrädd för konsekvensen av den högre fartens stakning, mjölksyran. Vill man studera gubbastakningen närmare rekommenderas området mellan Sälen och Mora första helgen i mars då Sveriges elitmotionärer fåfängt testar sina förmågor mot de bästa i Vasaloppet. Ungefär efter 30-40 minuter efter tätåkarna kommer dessa ibland grånade herrar i maklig takt glidande genom landskapet". 

      Detta är vad jag hållit på med det senaste vilket jag som sagt förstått de senaste dagarna. Jag har genom lite teknikförändringar insett bl.a att jag har låg fart och att jag kör på säkerhet utan att trycka på. Nu testar jag mig fram till något nytt och kanske bättre, men det känns som jag är ute på ganska djupt vatten. Kommer jag att orka den nya mer krävande tekniken? Riskerar jag att gå in i väggen och falla igenom helt? Frågorna är många och svaren är få. Framtiden är spännande!!

Mer naturbilder från Kalven runt. Kunde inte låta bli att fota vid drickapausen.

Sälen dag 2

En av de sköna sakerna med att vara i fjällen är att de flesta dagarna är ungefär likadana. Följaktligen så har idag varit ungefär som igår. Tid till familjen på förmiddagen med lugn utförsåkning medan eftermiddagen har ägnats åt längd. Fullt fokus i dag igen på att nöta teknik och på att höja min toppfart samt uthållighet i höga farter. Har ingen aning om hur det går, har gett upp om att ha någon uppfattning om det då jag alltid blir överraskad över hur fort alla kör när det blir tävling. Således jag har ingen förhoppning om att jag utvecklar mig något nämnvärt, men det känns bra och jag njuter av att köra hårdare träning och högre farter (iaf vad jag tror) än vad jag gjort på ett tag. Längtar till imorgon. 

Utför på förmiddagen kräver kaffepaus.

PS. Det är kul att se barnen röra sig i naturen, längskidåkning och toppturer på kvällarna glädjer en gammal man så här i skärmarnas tidevarv. DS.

Sälen

Det var ett riktigt vintrigt Sälenfjäll som mötte mig när jag anlände med buss vid niotiden igår kväll. Hade lämnat ett regnigt Norberg några timmar tidigare och rest genom ett grådassigt Dalarna, men när vi kom upp på fjället var det något helt annorlunda. Riktigt mycket snö och vitt överallt.

     På förmiddagen var det lite lugn åkning i backen med familjen som stod på programmet. Efter lite vila stack jag ut på ett stakpass där första en och tjugo gick riktigt lugnt. Efter det så skruvade jag upp tempot lite och steg för steg så började det kännas riktigt bra. Jobbade hårt med tekniken, och körde på rätt hårt vissa intervaller. En av de allra bästa känslorna jag haft på snö i år. Tyckte att jag hittade några nycklar i tekniken som var riktigt spännande men jag måste testa det lite mer innan jag vågar sätta dom i offentlig skrift. Jag har känt att jag varit saker på spåren tidigare och haft fel, vi får se hur det är den här gången?Spänd att ge mig ut och köra imorgon och se om jag kan upprepa den sköna känslan?!

Vackert var det i alla fall.

/Stefan 

Race rapport

Ibland frågar folk varför man håller på och tävlar, i synnerhet i min ålder. Jag har inga problem att förstå frågan då jag på många sätt delar det perspektiv ur vilken frågan är ställd. Man kan fundera kring om det är en riktig prioritering att lägga så mycket tid på något så till synes meningslöst som att tävla när man har familj, arbete mm. Ont gör det också... Men så om man ser det ur ett annat perspektiv så kan man också se en del positiva värden. Ett är naturligtvis att det är en kul och stimulerande händelse som sätter igång många positiva processer i kroppen. Men det jag nu tänker på är det faktum att en tävling nästan alltid innebär att du blir avslöjad. 

   När det blir "allvar" och träningens mer lekfulla attityd byts mot tävlingens mer stridslika dito så går det inte längre att gömma sig. Oavsett vad du kan åstadkomma på träning i grupp, vilka tider du kan prestera på din skierg eller liknande så innebär utmaningen om "snabbast från A till B" (eller ett varvlopp som det  blir mycket av en sådan här vinter) obönhörligen att du kommer bli avslöjad din dåliga form och avklädd ditt uppblåsta självförtroende. Dina svagheter kommer att visa sig, ibland ackompanjerade av dina styrkor, men ändå de kommer att synas tydligt. När detta händer så blir man lite mer ödmjuk, iaf vill jag tro det.

Så var det för mig idag. Loppet gick pga föret sakta de första 16-17 km med ett litet undantag för en körning efter ca 7 km där Erik Wickström och Håkan Löfström gjorde en fartökning och killarna framför mig släppte rygg. Jag fick jobba ganska hårt i 1,5 km för att täppa luckan fram. Även om det inte gick fort så var det en bra känsla att täppa luckan till tätgruppen då jag inte brukar ha farten till det. Först inne vid varvning började det hända saker när Martin Gotting fick gå i väg och fick ca 10 sek. Håkan Löfström reagerade dock ganska fort och höjde farten rejält. Jag kände direkt att det började brännas men jag bet i och täppte efter en knapp km till luckan men lyckades inte återhämta mig utan for av efter ytterligare någon km när farten förblev hög. När jag väl hade släppt täten så var jag lite rökt ett tag och fick släppa ytterligare några åkare förbi mig på väg ut till banans stora backe. Efter det så blev det till att försöka samla ihop sig och göra sitt eget lopp in i mål, vilket funkade ok men ingen guldstjärna.

Så här efter några timmar så ser jag i alla fall några brister som avslöjades tydligt.

1. Jag tappar tekniken när det börjar gå fort. Det känns som jag inte "hinner upp" utan blir sittande väldigt mycket i stakningen. Tappar fart och får investera väldigt mycket onödig kraft utan att det för mig framåt. Skall jag ha en chans att hänga med så måste jag få till det mycket bättre.

2. Min maximala syreupptagning känns som den inte räcker till. När det gått fort några minuter så dör jag ganska betänkligt. Hårda Intervaller är nog enda lösningen.

Får jag analysera ytterligare lite så hittar jag säkert fler punkter.

    Hur som helst så har jag en hel del att jobba på framåt. Nu är det inte meningen att få det att låta negativt utan jag ser det som en positiv utmaning jag tar mig an med glädje. Avslutningsvis Stort grattis! Till Erik Wickström som vann tävlingen, Emil Ekman som blev trea och Martin Gotting som blev sexa. Alla tre gjorde topp lopp natuligtvis med Erik som den lysande stjärnan. Ibland glömmer man hur tufft det är att verkligen vinna ett lopp. Det krävs så mycket mer att vinna ,både fysiskt och mental, än att placera sig tex topp fem. Ibland tycker jag att folk i allmänhet underskattat det faktumet. Grattis Erik. Vann gjorde också Lars och Christer när det gäller vallning, langning och övrigt organiserande, stort tack!! Nu mot Sälen.

/Stefan 

Tunn is

Efter en dag med skidtester i fint väder sitter vi nu och laddar i stugan utanför Norberg. I morgon är vi några från klubben som skall åka Engelbrektsloppet på ett underlag som idag lämnade en del att önska. Det var en del sten i spåren och det slog igenom på sina ställen. Just nu är det nollgradigt och uppehåll men prognosen säger att det skall bli snö efter midnatt så det blir spännande att titta ut ur fönstret imorgon bitti. 

På samma sätt som det är när gäller snöunderlaget så är det också när det gäller form och teknik underlaget. Dvs det är tunt. Jag har inte hunnit sätta mina teknikförändringar ännu så jag är lite osäker på hur jag kommer reagera i tävlingssituation. Lite spänd är jag dock, det skall bli kul att se hur det känns. Tävlingsrapporten kommer imorgon där teknikförändringat också skall utvärderas.

Trångt i bilen på väg tillbaka till stugan.

En resa

Att utveckla något, det kan vara ett företag, en relation eller något så obetydligt som sin stakteknik är lite av en resa. Det känns som jag börjat en ny när det gäller min stakning. 

Det har efter visst motstånd gått upp för mig hur odynamiskt och stelt jag stakar. Jag tycker att jag försöker vara öppen för nya lärdomar men på något sätt så lyckas jag sträva emot utvecklingen ändå, väl invaggad i tryggheten av det kända. I veckan insåg och förstod jag dock att jag har mycket att lära när det gäller skidteknik och då i synnerhet stakning. Ett av mina huvudanledningar till att jag håller på med skidor på tävlingsnivå är just att utmana mig själv, att utvecklas och lära nytt. Av den anledningen kan jag inte tacka nej till insikten om förbättringspotentialen utan måste ge det ett riktigt försök i syfte att våga mig utanför trygghetszonen och utveckla mig själv.

Det innebär naturligtvis en risk som mycket annat i livet, men livet är per definition risk och vågar man inte så blir livet till en "tummetott". Så jag ger åter mig ut på en resa med risk för att misslyckas, som så många gånger tidigare...

En episk kamp att inspireras av.

Tom

Idag var kroppen helt tom. Sex pass på tre dagar, varav ett var tävlingen i söndags blev tydligen lite för mycket. Jag hade tänkt mig några timmars nötande av stakteknik/distans träning men jag fick avbryta efter 35 minuter. Hem och vila och ladda batterierna var det enda rätta istället för att bryta ner sig ytterligare. Nu känns det lite bättre hoppas kroppen är på gång imorgon igen.

Energi någon?

06.07 tänds belysningen

Tidig uppstigning idag då jag ville hinna med ett pass innan jobbet. När jag kom upp till skidstadion var belysningen släckt men släpljuset från parkeringen och intill liggande hus gjorde att det fungerade fint att åka ändå. Bra musik i lurarna och fokus på en avslappnad teknik gjorde åkningen njutbar i de snabba spåren. Efter en timme gav jag mig och vände hem för lite frukost.

Skidstadion vaknar.

Teknik igen

Körde lite skierg intervaller på morgonen med fokus på hög frekvens. Bra genomkörare. Efter att ha kört tidigt på morgonen lite mer det senaste så har jag mer och mer börjat gilla det, från att verkligen nästan hata att träna i ottan.

På kvällen blev ytterligare ett stakpass med fokus på tekniken. Fick hjälp att filma med Coacheye appen. Verkligen intressant att se sig själv. Nu blir det fokus på analys, hoppas jag kan hitta några ledtrådar i jakten på en bättre stakteknik. Återkommer i ämnet.

Ny kepa.

Västgötaloppet

Kände att jag var med något bättre ut från start idag men eftersom första kilometern går uppför till banans högsta punkt så vågade jag inte riktigt ge allt för att följa. Förhoppningen var att jag skulle kunna glida ikapp lite i utförsåkningen då jag körde utan fästvalla. Nu fungerade det väl sådär och jag släppte en lucka till tätgruppen redan ut på vägen. Nu var det i och för sig inte så farligt utan mer standard för mig som är trögstartad. Jag låg följdaktligen i kön och började (planenligt) att plocka lite. Dessvärre föll en kille framför mig efter 2,5 k och vi slog ihop våra stavar när jag åkte runt honom. Min stav gick av och jag fick staka med en stav fram till vår första langningsgrupp. Där fick jag ett par som var några centimeter för korta för mig. Vid vår andra langningsstation en kilometer senare fick jag sedan ett par i rätt längd. Vet inte riktigt vad jag tappade på stavbrottet och stavbytena men det värsta är ju att det blir långt fram till de grupper som man vill ligga i för att få en grupp med rätt hastighet. Nu fick jag göra hela loppet själv. Jag började omgående att plocka och kände att jag höll ett ok tempo. Jag plockade upp till placering 11-12 på de kommande tre varven och höll ett ok tempo som innebar att jag åkte jämt med gruppen som var 7-9 i loppet, detta trots att jag fick göra 95% av allt dragarbetet på egen hand. På femte varvet tappade jag lite fart då ingen i gruppen ville hjälpa till att dra. Vi tappade då lite mer tid på grupperna framför. På sista varvet stötte Johan Kanto, Ik Stern med 4,5 km kvar. Lyckades inte riktigt gå med honom i fartökningen så han slog mig med 10-15 sekunder. Övriga stötar från vår lilla klunga lyckades jag dock svara på och kom i mål som 11:a, enligt prisutdelningen  (12: a enligt resultatlistan) ca 8.40 efter segrare Svanebo, Stockvik. Sammanfattning: Med tanke på stavbrott, att jag fick göra loppet på egen hand och att jag stakade den ganska kuperade banan så gör jag bedömningen att jag skall var ganska nöjd. Hoppas det finns lite mer att plocka ut framöver. Nöjd bör också klubbkompisar Wickström, Johansson, Gotting och Z vara, alla gjorde kanonlopp. Grattis! Det blev för övrigt en härlig skiddag tom med lite sol och fina spår och riktigt bra arrangemang!