På eftermiddagen hade jag siktat in mig på ett stakpass i vanlig ordning. Kroppen kändes glädjande nog piggare när jag vaknade idag än vad den gjorde igår trots att jag kört ganska hårt ett par dagar. Min ambition var att skruva upp tempot ytterligare och hade siktat in mig på intervaller. När jag i ljuset av min "gubbastakningsanalys" rannsakar vad jag kört det senate så kommer jag fram till att det förutom lite skiergintervaller till 99% varit distans och mellanmjölks träning. Skall man försvara det så kan man ev skylla på den något nyckfulla vintern, men om man är ärlig och självkritisk så tror jag det handlar mest om mjölksyrarädsla. Det är helt enkelt väldigt skönt att hålla sig inom komfortzonen och endast i korta drag och helt utan risk gå lite utanför den. Att ge sig hän i ett rejält intervallpass där du testar din syratålighet kräver ett helt annat mentalt fokus. Glädjande nog kunde jag skapa det mentala fokuset och genomföra mina intervaller. Den första intervallen var som brukligt den tuffaste och jag nästan desperat bad kroppen "spjälka spjälka spjälka" (mjölksyran) samtidigt som jag försökte upprätthålla en god teknik, "träffa högt" och våga trycka på. Jag kom igenom intervallen och sedan kändes de följande tre aningens lättare men fortfarande mycket tuffa. Efter de första fyra tog jag något längre vila för att sedan köra fyra till. Totalt innebar det 8 st intervaller om 5 min med tre minuters vila i ymnigt snöfall. Totalt blev passet med efterföljande tekniknötande 2.05 h. Även om det inte innebär att jag flyttat fram mig något nämnbart så kändes det bra att genomföra ett så pass hårt pass med skaplig kvalit'e så här på torsdagen, femte ganska hårda dagen i rad engelbrektsloppet inräknat. Förra veckan var jag betydligt mer sliten och fick avbryta onsdagspasset samtidigt som torsdagspasset inte var av något bättre märke. Imorgon blir det hemtur och vila.
2 decimeter snö och stark vind idag.
/Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar