Det har efter visst motstånd gått upp för mig hur odynamiskt och stelt jag stakar. Jag tycker att jag försöker vara öppen för nya lärdomar men på något sätt så lyckas jag sträva emot utvecklingen ändå, väl invaggad i tryggheten av det kända. I veckan insåg och förstod jag dock att jag har mycket att lära när det gäller skidteknik och då i synnerhet stakning. Ett av mina huvudanledningar till att jag håller på med skidor på tävlingsnivå är just att utmana mig själv, att utvecklas och lära nytt. Av den anledningen kan jag inte tacka nej till insikten om förbättringspotentialen utan måste ge det ett riktigt försök i syfte att våga mig utanför trygghetszonen och utveckla mig själv.
Det innebär naturligtvis en risk som mycket annat i livet, men livet är per definition risk och vågar man inte så blir livet till en "tummetott". Så jag ger åter mig ut på en resa med risk för att misslyckas, som så många gånger tidigare...
En episk kamp att inspireras av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar