Kontinuitet

Det stora fokuset just nu är att sätta de nya rutinerna som det uppdaterade träningsprogrammet innebär.  Rent konkret innebär det bl.a. att köra backintervaller från kyrkan till skidstadion en gång i veckan. 110 m stigning x fyra. Idag hade jag sällskap av Sprigg och Ljungberg. Ett bra pass i vackert men lite kallt väder. Tider? Lite bättre än senast men det är just nu inte det viktigaste, fokus är att få in rutinerna och vänja kroppen. 

Känns bra, med lite reservation för mitt brutna lillfinger.

Rullskidor i sol, igen!

Tuff helg

En bra men tuff träningshelg är över. 

Lördagens träning bestod av ett tretimmarspass stakning på 3:or. Jag körde järnvägen söder ut, tänkte köra till Månstad och vända. Det gick riktigt bra den första halvan och jag var tvungen att fortsätta en bra bit förbi Månstad innan jag vände för att få ihop tiden på passet. När jag vände halvvägs hade jag ett snitt på ca 20 km/h vilket är riktigt bra även om första halvan innehåller utförsbacken ner till järnvägen. Jag vände hemåt och det kändes fortsatt riktigt bra fram tills dess att jag efter 2.15 h gick i backen när jag körde på ett kälskott i alsfalten och det tog tvärstopp. Landade på handen där höger lillfinger fick ta största smällen. Förutom ett rejält mörbultat finger så fick jag lite skrubbsår på knä och höft. Låg kvar en stund men kunde glädjande nog konstatera att jag klarat nyckelben etc. Reste mig upp och körde vidare. Efter ca 2.40 blev det tyngre, jag kämpade dock på hela vägen hem och landade efter lägre tempo de sista 45 på ett godkänt snitt på 18.3 km/h.

Söndagen började med ett löppass på morgonen. I ett riktigt fint väder klarade jag av 25.5 km tillsammans med Sprigg och Claesson. Ok tempo, fick kämpa på en del då gårdagen satt i litegrann. Har en hel del att utveckla när det gäller löpningen för att bli mer bekväm i lite högre tempo.

        Efter lite vila så körde jag på kvällen ett styrkepass med Gunnar på gymmet. Hade väl inte så mycket krafter kvar men tog mig ändå igenom. Idag är det vilodag, imorgon tar vi nya tag med kyrkbacksintervaller.

Drickapaus på utsikten i Marbäck.

Onsdags distans

Onsdagens planerade distanspass utgick från Gällstad med Thor Kruse som sällskap. Thor är lite som mig. Företagare i modebranschen, fokuserad och med ett stort intresse för konditionsidrott. Till vardags driver han varumärket Color Wear som lyckats mycket väl de senaste åren. Bakgrund och gemensamma intressen gjorde naturligtvis att vi hade många givna samtalsämnen och beröringspunkter under passet.

       Turen gick från Gällstad mot Grönahög för att sedan vända västerut mot Ulricehamn , där vi sedan vände söderut mot Vegby. När vi kom dit hade vi varit ute i drygt 2.10 och motståndet från mina 3:or började ge utslag. Efter lite dricka så vände vi slutligen österut för de sista kilometrarna tillbaka till Gällstad. Thor markerade omgående att nu var det dags att höja farten och jag det var på vippen att jag fick släppa direkt. Jag bet mig dock kvar och lyckades efter en rejäl kraftansträngning följa med hela vägen hem. Vi landade i Gällstad efter 2.35. Ett lyckat pass med trevligt sällskap! Imorgon siktar jag på löpning + styrka alternativt skidgång.

/Stefan 

Kyrkbacken del 2

Idag var det andra gången jag körde de planerade kyrkbacksintervallerna. I mitt träningsprogram har jag lagt in dessa intervaller som innebär 100 höjdmeter per intervall från kyrkan till stadion varje tisdag. Idag fick jag sällskap av Peter Sprigg som gjorde debut i KBI. Vädret var ganska kallt och blåsigt men asfalten var torr och fin och Skinor 3:orka rullade på ganska bra. Formen var skapligt trots att det kändes lite segt när vi startade, ett ganska intensivt löppass på lunchen gjorde sig påmint. Det är bara andra gången men det känns riktigt bra att ha kommit igång med KBI, nu gäller det bara att få kontinuitet i det. Bra pass idag iaf.

/Stefan

Tränar på att vila

Att vila är inte min starka sida. Därför är ett av mina viktigaste mål för den kommande skidsäsongen att vila en dag i veckan. Som träningsplaneringen ser ut nu så är måndagar min vilodag. Andra veckan i rad nu, det känns faktiskt helt ok, men imorgon kör vi igång igen. Löppass på lunchen och stakintervaller i kyrkbacken på kvällen. Det skall bli kul!

Riktigt bra vecka

Avslutade en riktigt bra träningsvecka med styrka och långpass på söndagen. Tot tid för veckan: 14,5 h, med planerad blandning mellan styrka , distans och intervall. Bra vecka.

Söndagens distans med 2x Mattias, "Esset" och "Z".

/Stefan 

Veckan så långt

Sitter på tåget hem ifrån Stockholm och summerar träningsveckan så långt. Kan konstatera att jag har kunnat göra det jag planerat. 

Tisdag: löpning + backintervaller stakning

Onsdag: långpass 3.20 stakning på 3:or.

Torsdag: löpning + styrka, "nya passet.

Positivt: Bra intervallpass. Bra utveckling på styrkan, kände mig lite starkare än sist. Återhämtningen börjar fungera lite bättre (dock ej 100% ännu). Tekniken satt bra på första halvan av långpasset.

Negativt: Väggade efter två timmar på långpasset. För lite energi med mig. I övrigt vet jag ej hur det kom sig. Det var dock ganska blött och blåsigt vilket kanske bidrog?

Idag fredag blir det en extra vilodag då jag tar denna vecka lite som en uppbyggnads och tillvänjnings vecka och inte vill pressa systemet för hårt. Satsar istället på att få till tre bra pass i helgen. Ett distanspass löpning, ett distanspass stakning samt ett styrkepass. Sammantaget känns det väldigt bra och inspirerande med ett lite mer strukturerat träningsupplägg! Ser fram emot morgondagens pass!

/Stefan 

3 på 3:or

Onsdagar kommer att vara långdagen för mig framöver. Planen är att det på dessa dagar skall vara standard med långpass. 3 timmar stakning på 3:or är ett pass som jag förhoppningsvis kommer att köra många gånger med lite olika variationer framöver.

           Det regnade ganska rejält och blåste en del motvind när jag styrde kosan söderöver på gamla järnvägen. Det kändes dock bra, tekniken satt och jag kände inte av armbågarna alls. Det rullade på och jag närmade mig ganska fort vändpunkten som var planerad till Månstad efter knappt  1.5 h.

Ganska fort efter vändningen kände jag dock att det började bli lite segt och framemot dricka pausen efter 2.15 så noterade jag den klassiska väggen ståendes mitt över asfalten, omöjlig att runda. Jag tog någon extra minut och förbannade min obefintliga nödenergi samtidigt som vätskebältets sista droppar förångades på vägen ner i min efter energi skrikandes lekamen. Det blev en mycket lång väg hem. De planerade 3 h blev pga den sänkta hastigheten istället 3.20 h. Ett riktigt tufft 3 på 3:or. Nästa gång tar jag med mer energi...

Kunde betalat mycket för en sådan.

Dubbla pass

Jag älskar att träna! Det är verkligen en helt fantastisk känsla när du utsätter kroppen för belastning och den svarar. När det fungerar som du hoppats på. När du kan gå på och du klarar av att hantera syran. När du känner att återhämtningen kommer redan innan du med ögat uppfattar att backen börjar plana ut. När du känner dig stark varje intervall trots att varje intervall klättrar 100 höjdmeter. Då är det verkligen helt magiskt att jobba med kroppen. 

          Dubbla pass idag. Lunchlöpning med lite fartökningar + kyrkbacksintervaller på kvällen. Kändes riktigt bra, men det har ni nog redan anat. Nu är det läggdags. 

"Kyrkbacken by my Suunto"

/Stefan

Återhämtning

Efter två väldigt fina träningsdagar (m styrka och 2 ggr stakning) hade jag ganska rejäl träningsvärk. Delvis berodde det säkert på att jag körde igång ett nytt styrkepass. Så för att leva upp till ett av årets mål (att inte hamna i övertränings läge) så beslutade jag mig för att köra lite återhämtningpass idag. 85 min löpning i lugn fart följt av 30 min rehab styrka. Härligt att vara igång med träningen, jag njuter verkligen!

Sol i skogen idag!

Rullskidsdistans

Det blåste en hel del idag. Vet inte om det var samma oväder som tvingade Birkebeiner att ställa in, men det friskade iaf i ganska ordentlig när vi rullade ut för dagens distanspass på rullskidor. Solen hade dock den goda smaken  att visa sig vilket gjorde det hela till en angenäm färd. Mattias "Esset" Karlsson var med och tiden förflöt snabbare än vad det brukar göra. När vi började närma oss stan igen efter vår tur så tittade jag på klockan och konstaterade att vi hade hållit på i drygt 2.5 h. I och med att vi hade en bit kvar och att vi skulle upp för Ulricehamns backar, upp till skidstadion så insåg jag att det skulle närma sig 3 h innan vi var klara. Vi avslutade med att staka "kyrkbacken", stans egen "La Cascata" och stannade klockan på 2.57 h. Ett riktigt gott dagsverke som kändes riktigt bra. Verkligen behövligt och skönt att få "staka igenom" kroppen lite rejält, det har varit lite si och så med det det senaste. 

Postpractice: "Esset" imponerade med att hålla bra hela vägen!

Preseason start!

Sällan har jag varit så glad för ett träningspass som idag när jag vid lunchtid tog på mig rullskidorna för 90 min stakning i lungt tempo. När jag ställde ut hade jag varit sjuk och eller övertränad i nästan en hel månad, från det att jag gick över gränsen  i samband med Ulricehamnsloppet. Två veckor före Vasaloppet med nästan bara vila och sedan närmare två veckor med kraftig  förkylning innebar nästan en hel månad under ytan med ett lyckligt undantag för Vasasöndagen då jag med mycket vila lyckades komma upp i normal energinivå en kort stund. Av den anledningen var det med extra gott humör som jag stack ut på försäsongens första rullskidspass. Dessutom kändes det förvånansvärt bra vilket naturligtvis bara gjorde det ännu roligare. På kvällen fick jag till en timme med allmän styrka också, som en liten bonus. Säsongen 2014/2015 är igång!! Det är verkligen underbart när kroppen fungerar!!

Skitiga rullskidsskor, kul att se er igen!

Lätt jogg

Idag är det en vecka sedan jag blev "post Vasa" förkyld. Det har känts lite bättre de senaste dagarna så jag vågade mig på att lufta mig med lite lugn lunchlöpning. 50 min blev det. Riktigt skönt väder som ni alla säkert noterat. Värmande sol den 10:e mars... Skönt. Nu blev det kanske inte så bra trots allt då jag fram på eftermiddagen fick lite bakslag på det halsonda. Retligt skrap i halsen gjorde sig påmint. Bäst att gå till sängs och försöka sova bort det. God natt! (Eller något annat beroende på om/när detta läses.

/Stefan

After race

Det har varit en ovanlig vecka efter Vasaloppet. Förkyld på allvar för första gången på ett år. Vila, vila, vila. Ingen träning. Inte kul och inte lätt för en som är van att träna mycket och ganska hårt varje dag. En fördel är naturligtvis att jag har hunnit med en del andra saker. Bl.a. har jag hunnit reflektera en del över vad som har varit bra och dåligt med min träning och forma lite lösa tankar om hur jag skall lägga upp träningen det kommande året. Tankarna är inte satta på pränt ännu men jag räknar med att göra det den kommande veckan. Fortsättning följer.

Promenad i skogen.

/Stefan 

Loppet

När väl starten i Vasaloppet har gått rullar allt på ganska fort. Startrakan, backen, myrarna, utförsbackarna ner till vägundergången, de småkuperade partierna fram till Oxberg och rätt var det är är man inne på de flacka sista två milen med nedräkningen från Eldris som sista kapitel. Ungefär så lätt kändes det i år. Det bara rann på och jag var egentligen aldrig trött trots att jag gjorde sista halvan av loppet i princip på egen hand, utan ryggar att följa. Allt gick i princip som jag hade planerat och kroppen fungerade bra. Allt gott så. Samtidigt som man konstaterat det så måste man naturligtvis ställa sig frågan om vad man kunde gjort annorlunda? Den snabba analysen är som följer:

1. För att få en bättre start måste man stå i elitledet eller iaf längst fram i led ett. Det gjorde jag inte i år.

2. Väl framme i elitled måste man vara tränad för att gå riktigt hårt i backen för att komma med de första grupperna över myrarna. Man måste också våga vilket förhoppningsvis blir lättare nu när jag stakat backen i sin helhet och klarat av det. 

Lyckas man med ovanstående har man bäddat för att i bästa fall kunna följa med de främsta grupperna, utan att slita alltför ont genom att klyva vind. 

Så hur skall det gå till att komma dit? Hur tar man in de 1.18 min som saknas fram till elitledet? Analys & Arbete krävs.

En av Sveriges bästa långloppsklubbar.

/Stefan 

Vasaloppet - en sammanfattning

När man skall göra en sammanfattning av något som man siktat på under ett helt år av träning är det lätt att man missar viktiga delar av den resa som det faktiskt handlar om. Av den anledningen har jag tänkt att ge mig tid att jobba med utvärdering och sammanfattning under en lite längre tid och steg för steg komplettera denna text. Detta för att göra ett bokslut över träningsåret men också för att skaffa mig ett underlag för mina framtida utmaningar i natur och idrottsliv. Så fortsättning följer....

Uppdrag utfört. Plats 167. Vasaloppet 2014.

Vasaloppet - På Startlinjen.

Att utvärdera Vasaloppet kan göras på många sätt. Oftast kanske man fokuserar på den idrottsliga prestationen, främst tid och placeringar. Eller så kanske man fokuserar på omgivande faktorer som vallning, skidor, glid och väder. Inget av det är fel, men det är inte där jag tänker börja min utvärdering av årets lopp. Jag tänker börja med resan som fört mig till startlinjen.

               När jag står på startlinjen upplever jag framförallt två saker. Den ena är den spänning och nervositet som jag känner och som jag tror att jag delar med de flesta andra i fältet. Man är positivt spänd på vad som väntar, men bär också på en lätt rädsla inför den tuffa utmaning som startbacken och loppet innebär rent fysiskt. Den andra känsla som jag känner där några ögonblick före startskottet är av en annan karaktär. Det är känslan av tacksamhet. Tacksamhet för att jag står här en gång till. Tacksamhet för att jag har fått ha hälsan att kunna träna. Tacksamhet för att jag har en familj som accepterar min hobby. Tacksamhet för att jag åter får uppleva den mäktiga känslan man får när helikoptern "hovrar"över startrakan, startskottet smäller av och 16000 skidåkare ger sig iväg på en gemensam utmaning på vägen till  Mora. De tre senaste åren har tacksamheten också riktats mot vädergudarna som givit oss en klarblå himmel och en sol som sakta stiger upp över myrarna och kastar sina värmande strålar ner mot Berga by. I år var kanske inte tacksamheten så tydligt riktad mot vädrets makter, utan snarare till de alla funktionärer som trots allt gjort det möjligt att genomföra årets lopp. Den tacksamheten som jag känner kanske också kan ses som en sammanfattning av den årslånga resa som lett fram till den första söndagen i mars klockan 0800, anno domini 2014. 

Starten tre dagar innan start.

/Stefan 

Skidtest

Vaknade mycket seg med skav i halsen. Kände att det blir sängläge idag men efter frukost så hade jag ändå kommit igång så pass att jag beslutade mig att försöka genomföra det planerade skidtestet. Jag och Erik Wickström tog bilen upp till Risbergskontrollen där vi testade igenom våra skidor inför söndagen. Spåren var förvånande bra, dock med lite blöt nysnö i spåren vilket gjorde det lite trögare på sina ställen. Jag hittade ganska snabbt fram till mina två bästa par som jag planerar att testa vidare imorgon. Om vädret fortsätter att följa prognosen så känns det som det kan bli ett riktigt bra lopp trots allt. Måste säga att jag är lite imponerade över jobbet som arrangörerna gör. Vad min egna kropp anbelangar så är det fortfarande osäkert...

Ribergskontrollen torsdag fm.

/Stefan 

Sälen

Det var ett ganska blött och regnigt Sälen som välkomnade mig i går kväll. Skymningen gjorde dock att det var svårt att se exakt hur blött det var på Vasaloppets startraka. Jag gick ut och kollade underlaget vilket visade sig bära betydligt bättre än jag väntat mig. Hårt och nästan isigt. Trots alla rykten så blir det nog ett Vasalopp i år igen, precis som vanligt. De sista dagarna blir dock lite mer spännande än det brukar vara. Tänk vad det skall spekuleras i  stugorna om underlag och vallor! 

          Själv ägnade jag kvällen åt att valla upp mina skidor inför glidtesterna tillsammans med Erik Wickström.

Erik och en av hans reservstavar.

Felberkänning (igen)

Jag har vilat mycket de sista dagarna men inte fått ordning riktigt på kroppen. Körde ett kort pass idag med ett par korta intervaller. Tyvärr kände jag att återhämtningen inte fanns där och efteråt så fick jag som ett brev på posten lätt feber och körtlarna svullnade upp. Något skit har jag i kroppen. Åter till sängen således. Såg dock att Vasaloppet var i fara. Presskonferens imorgon 1000. 

Inställt?

Post Vasa

Detta kanske vore något? 87 km löpning från Götet till Borås? Kul utmaning!

/Stefan

Heaven or...

Tänk vilket kort avstånd det är mellan himmel och helvete när det gäller elitidrott. För bara några dagar sedan var Charlotte Kalla oslagbar och hela landet grät glädjetårar när hon gick imål efter sin fantastiska staffetsträcka. Idag är hon många minuter efter på det som många trodde skulle vara hennes bästa chans innan mästerskapet började. Att vara elitidrottare är ofta en ganska smärtsam emotionell bergodalbana.

      Att leva med den pressen som det innebär att ständigt bli bedömd  efter sina insatser är något av det viktigaste och svåraste en elitidrottare har att lära sig. Att förstå hur små marginalerna är mellan framgång och motgång och att lära sig hantera sig hantera de känslorna på ett bra sätt. Detta är dock inte lätt. Det kräver en hel del självkänsla och en insikt om att jag "är inte mina prestationer" utan är värd lika mycket som människa även om jag misslyckas med det jag företagit mig. Men när omvärldens förväntningar pressar på efter ett lopp då allt gått fel så är det svårt att minnas det och stå trygg i den vissheten om att mitt mänskliga värde avgörs inte om jag kommer på pallen eller inte. Jag vet inte hur Charlotte Kalla hanterar det men min känsla är att hon har goda ledare omkring sig som vet hur man stöttar på rätt sätt även i de mörka idrottsögonblicken. Kloka människor som förstår att du i nederlaget har en stor  chans att växa och utvecklas som människa. Ett tillfälle som ger dig chansen att reflektera och lära dig saker om dig själv och som rätt hanterat innebär att du kommer tillbaka starkare och tryggare än någonsin tidigare. Jag önskar att alla som utsätter sig för den situationen fick den möjligheten att växa som människor. Jag är övertygad om att Charlotte Kalla har den förmågan.

CK. 

/Stefan 

Lätt träning

Det var skönt att komma igång med träningen igen efter ett par vilodagar. Körde en timma allmän styka på gymmet för att sedan ta en sväng till upp till skidstadion. Körde där 1.20 stakning mestadels i maklig takt där jag främst försökte fokusera på känsla och teknik. Kändes totalt sett som ett litet fall framåt då kroppen var lite mindre trött än de senaste dagarna. 

      Tyvärr reagerade kroppen inte riktigt bra på träningen utan jag fick lätt feber efter passet. Hoppas att det bara är en mindre reaktion och att det känns bättre imorgon. 

Styrka idag. Skönt.

/Stefan 

Den svåra vilan

En del människor som man träffar undrar hur man kan träna så mycket som jag gör. Jag bruka då svara att -"det är ingen konst att träna mycket och hårt, det svåra är att vila". 

       En dag som idag stämmer det uttalandet mycket väl. Med ett Vasalopp som närmar sig med stormsteg så vill man gärna göra allt man kan för att komma bra förberedd. Men när kroppen inte är med som den just nu inte är för mig så finns det ingen annan utväg än att vila, trots att man inget annat vill än att ta sig ut och köra hårt i spåret. Som tur är så inser jag att det inte skulle vara det smartaste just nu. Så jag tar en vitlöks och ingefärsdrink och hoppas att jag känner mig piggare imorgon. 

Medicin.

Vilodag

En välbehövlig vilodag idag. Kände mig inte riktig bra efter tävlingen igår och kände mig ganska hängig och med lätt influensa känsla när jag vaknade imorses.  Vet inte om det jag hade det i kroppen under loppet eller om jag fick det pga ansträngningen? Spelar kanske inte så stor roll, bara att vila, vänta och se. Ägnade kvällen åt att öva horisontalläge framför "House of Cards". Fantastisk serie!

Lite massage för ömma muskler och värkande nacke var behövligt...

/Stefan 

Rainy Race

Det blev ett regnigt och grått race idag på flera sätt. Om vi börjar med vädret så regnade det till och från hela morgonen och en bit in på racet. Rent konkret så innebar det framförallt att stavfästet blev rejält sönderkört. För mig som stakade så var det inte något bra scenario. Nu var det dock inte något som spelade någon större roll, för idag var kroppen inte med. Men vi tar det från början. När starten gick så hade jag inga problem att komma iväg bra utan kunde staka iväg som tvåa ut från stadion. Kände att det gick fort men kom ganska snabbt in i rygg så att jag kunde vila mig lite på några lättare partier. Första varvet gick helt ok även om jag tappade lite över en del krön till de som körde med fäste, men jag hade inga större problem att täta de små luckorna som blev. Fram mot varvningen lugnade det ner sig ytterligare och tempot kändes hanterbart. Ut från stadion på andra varvet så gled jag upp jämte täten och tog mig upp i tät utan större ansträngning. Jag drog därefter ett par kilometer, vilket i efterhand inte var riktigt rätt beslut... För när vi hade rundat dammen efter 7 km så tryckte ett par av killarna i tätklungan till lite och jag släppte några meter. Jag blev dock inte så stressad utan trodde att jag med hjälp av de andra i tätklungan skulle täta luckan. Dessvärre så fanns det inget, absolut inget att täta luckan med. I början var jag kall och trodde att jag skulle återhämta mig om inte annat när jag tog det något lugnare. Men inget hände, ingen återhämtning alls. Istället kom åkare efter åkare ikapp och jag sjönk som ett sänke genom fältet. Hårt jobb hela tiden utan minsta möjlighet till fartökning eller återhämtning. 11:a i mål, drygt 10 minuter efter Mattias "Z" Karlsson som gjorde ett riktigt topp lopp, grattis, bra jobbat! Inte mycket att skryta över.

Analys:

1. Det var tufft att staka då stavfästet var riktigt dåligt.

2. Största trugorna var rätt val, jag hade inte det.

3. Min teknik när det är dåligt stavfäste är för dålig, jag trycker för hårt.

4. Kroppen var inte med mig idag vilket blev tydligt efter loppet.

+: Jag hade bra skidor, kul! Synd att det andra inte funkade...

Bra träningspass var det dock, nu gäller det att vända det till något positivt och ta med kraften in i laddningen inför Vasaloppet! Det som inte dödar, det härdar!

Inte direkt min fart idag...

/Stefan 

Skidtest

Dagens pass var ett lungt distanspass på en timme med några korta fartdrag på ca 45 sekunder inlagt. Som vanligt så känns det lite osäkert så här dagen före tävling. Inte blev det bättre av att det var ganska blöt nysnö i spåret vilket gjorde föret sugande. Skall man gnälla vidare så var stavfästet på gränsen till dåligt. Inte direkt mina favorit förhållanden, men jag tar det som en positiv utmaning och hoppas att jag har igen det någon annan gång. 

        I och med att jag det här loppet skall sköta vallningen helt på egen hand så passade jag på att göra ett skidtest. Jag har inte riktigt fått till 100%-iga skidor den här säsongen och ville göra en genomgång av "parken". Kunde konstatera att det var två oväntade par som låg i toppen av glidligan. Dessa har inte prövats i tävling i år så det blir spännande att se om något av paren kan innebära lite plus faktor på glidet imorgon? Rapport kommer.

Skidtest.

/Stefan 

Hemåt

Idag lämnade vi det vita landskapet i Sälen bakom oss för den här gången för att återvända till Västergötlands nästan helt gröna kullar. Lite snö finns det dock på vilket det skall tävlas i helgen när Ulricehamnsloppet går av stapeln. Så idag blev det vilodag och lite materielvård. Passade också på att köpa lite reservdelar till stavarna plus ett par nya Fischer Speedmax på rea. Det mesta av grundjobbet är nu gjort med vallan så imorgon blir det skidtest och lättare träning.

Nya lagg.

Nysnö och syra

Idag kom det ett rejält snöfall in över Sälen som släppte ifrån sig vad jag bedömer som två decimeter. Lite avslaget i backarna på förmiddagen, vilket nästan bara kändes skönt. Lyssnade till Kallas silverlopp i radion, tack SR för att ni finns nu i dessa TV3 tider. Skönt att höra Mogrens trygga röst.

       På eftermiddagen hade jag siktat in mig på ett stakpass i vanlig ordning. Kroppen kändes glädjande nog piggare när jag vaknade idag än vad den gjorde igår trots att jag kört ganska hårt ett par dagar. Min ambition var att skruva upp tempot ytterligare och hade siktat in mig på intervaller. När jag i ljuset av min "gubbastakningsanalys" rannsakar vad jag kört det senate så kommer jag fram till att det förutom lite skiergintervaller till 99% varit distans och mellanmjölks träning. Skall man försvara det så kan man ev skylla på den något nyckfulla vintern, men om man är ärlig och självkritisk så tror jag det handlar mest om mjölksyrarädsla. Det är helt enkelt väldigt skönt att hålla sig inom komfortzonen och endast i korta drag och helt utan risk gå lite utanför den. Att ge sig hän i ett rejält intervallpass där du testar din syratålighet kräver ett helt annat mentalt fokus. Glädjande nog kunde jag skapa det mentala fokuset och genomföra mina intervaller. Den första intervallen var som brukligt den tuffaste och jag nästan desperat bad kroppen "spjälka spjälka spjälka" (mjölksyran) samtidigt som jag försökte upprätthålla en god teknik, "träffa högt" och våga trycka på. Jag kom igenom intervallen och sedan kändes de följande tre aningens lättare men fortfarande mycket tuffa. Efter de första fyra tog jag något längre vila för att sedan köra fyra till. Totalt innebar det 8 st intervaller om 5 min med tre minuters vila i ymnigt snöfall. Totalt blev passet med efterföljande tekniknötande 2.05 h. Även om det inte innebär att jag flyttat fram mig något nämnbart så kändes det bra att genomföra ett så pass hårt pass med skaplig kvalit'e så här på torsdagen, femte ganska hårda dagen i rad engelbrektsloppet inräknat. Förra veckan var jag betydligt mer sliten och fick avbryta onsdagspasset samtidigt som torsdagspasset inte var av något  bättre märke. Imorgon blir det hemtur och vila.

2 decimeter snö och stark vind idag.

/Stefan 

Gubbastakning

Efter några dagars träning här Sälen där jag fokuserat på min utvecklade stakteknik har jag mer och mer börjat förstå att det jag sysslat med den senaste tiden har varit vad jag numera kallar "gubbastakning".

     En beskrivning av gubbastakning skulle kunna låta ungefär såhär: -"Gubbastakning är en form av stakning som genomförs i kontrollerad takt, ofta på tröskelnivå, dock ALDRIG högre. För att säkerställa att tröskelnivån aldrig överstiges ser gubbastakaren till att aldrig trycka till i stakningen utan som regel alltid använda max 80% av kraften i mage och övre ryggmuskulatur. Detta skapar en stakningsrörelse som har låg toppfart men som kan hålla på länge. Gubbastakaren är som regel livrädd för konsekvensen av den högre fartens stakning, mjölksyran. Vill man studera gubbastakningen närmare rekommenderas området mellan Sälen och Mora första helgen i mars då Sveriges elitmotionärer fåfängt testar sina förmågor mot de bästa i Vasaloppet. Ungefär efter 30-40 minuter efter tätåkarna kommer dessa ibland grånade herrar i maklig takt glidande genom landskapet". 

      Detta är vad jag hållit på med det senaste vilket jag som sagt förstått de senaste dagarna. Jag har genom lite teknikförändringar insett bl.a att jag har låg fart och att jag kör på säkerhet utan att trycka på. Nu testar jag mig fram till något nytt och kanske bättre, men det känns som jag är ute på ganska djupt vatten. Kommer jag att orka den nya mer krävande tekniken? Riskerar jag att gå in i väggen och falla igenom helt? Frågorna är många och svaren är få. Framtiden är spännande!!

Mer naturbilder från Kalven runt. Kunde inte låta bli att fota vid drickapausen.

Sälen dag 2

En av de sköna sakerna med att vara i fjällen är att de flesta dagarna är ungefär likadana. Följaktligen så har idag varit ungefär som igår. Tid till familjen på förmiddagen med lugn utförsåkning medan eftermiddagen har ägnats åt längd. Fullt fokus i dag igen på att nöta teknik och på att höja min toppfart samt uthållighet i höga farter. Har ingen aning om hur det går, har gett upp om att ha någon uppfattning om det då jag alltid blir överraskad över hur fort alla kör när det blir tävling. Således jag har ingen förhoppning om att jag utvecklar mig något nämnvärt, men det känns bra och jag njuter av att köra hårdare träning och högre farter (iaf vad jag tror) än vad jag gjort på ett tag. Längtar till imorgon. 

Utför på förmiddagen kräver kaffepaus.

PS. Det är kul att se barnen röra sig i naturen, längskidåkning och toppturer på kvällarna glädjer en gammal man så här i skärmarnas tidevarv. DS.

Sälen

Det var ett riktigt vintrigt Sälenfjäll som mötte mig när jag anlände med buss vid niotiden igår kväll. Hade lämnat ett regnigt Norberg några timmar tidigare och rest genom ett grådassigt Dalarna, men när vi kom upp på fjället var det något helt annorlunda. Riktigt mycket snö och vitt överallt.

     På förmiddagen var det lite lugn åkning i backen med familjen som stod på programmet. Efter lite vila stack jag ut på ett stakpass där första en och tjugo gick riktigt lugnt. Efter det så skruvade jag upp tempot lite och steg för steg så började det kännas riktigt bra. Jobbade hårt med tekniken, och körde på rätt hårt vissa intervaller. En av de allra bästa känslorna jag haft på snö i år. Tyckte att jag hittade några nycklar i tekniken som var riktigt spännande men jag måste testa det lite mer innan jag vågar sätta dom i offentlig skrift. Jag har känt att jag varit saker på spåren tidigare och haft fel, vi får se hur det är den här gången?Spänd att ge mig ut och köra imorgon och se om jag kan upprepa den sköna känslan?!

Vackert var det i alla fall.

/Stefan 

Race rapport

Ibland frågar folk varför man håller på och tävlar, i synnerhet i min ålder. Jag har inga problem att förstå frågan då jag på många sätt delar det perspektiv ur vilken frågan är ställd. Man kan fundera kring om det är en riktig prioritering att lägga så mycket tid på något så till synes meningslöst som att tävla när man har familj, arbete mm. Ont gör det också... Men så om man ser det ur ett annat perspektiv så kan man också se en del positiva värden. Ett är naturligtvis att det är en kul och stimulerande händelse som sätter igång många positiva processer i kroppen. Men det jag nu tänker på är det faktum att en tävling nästan alltid innebär att du blir avslöjad. 

   När det blir "allvar" och träningens mer lekfulla attityd byts mot tävlingens mer stridslika dito så går det inte längre att gömma sig. Oavsett vad du kan åstadkomma på träning i grupp, vilka tider du kan prestera på din skierg eller liknande så innebär utmaningen om "snabbast från A till B" (eller ett varvlopp som det  blir mycket av en sådan här vinter) obönhörligen att du kommer bli avslöjad din dåliga form och avklädd ditt uppblåsta självförtroende. Dina svagheter kommer att visa sig, ibland ackompanjerade av dina styrkor, men ändå de kommer att synas tydligt. När detta händer så blir man lite mer ödmjuk, iaf vill jag tro det.

Så var det för mig idag. Loppet gick pga föret sakta de första 16-17 km med ett litet undantag för en körning efter ca 7 km där Erik Wickström och Håkan Löfström gjorde en fartökning och killarna framför mig släppte rygg. Jag fick jobba ganska hårt i 1,5 km för att täppa luckan fram. Även om det inte gick fort så var det en bra känsla att täppa luckan till tätgruppen då jag inte brukar ha farten till det. Först inne vid varvning började det hända saker när Martin Gotting fick gå i väg och fick ca 10 sek. Håkan Löfström reagerade dock ganska fort och höjde farten rejält. Jag kände direkt att det började brännas men jag bet i och täppte efter en knapp km till luckan men lyckades inte återhämta mig utan for av efter ytterligare någon km när farten förblev hög. När jag väl hade släppt täten så var jag lite rökt ett tag och fick släppa ytterligare några åkare förbi mig på väg ut till banans stora backe. Efter det så blev det till att försöka samla ihop sig och göra sitt eget lopp in i mål, vilket funkade ok men ingen guldstjärna.

Så här efter några timmar så ser jag i alla fall några brister som avslöjades tydligt.

1. Jag tappar tekniken när det börjar gå fort. Det känns som jag inte "hinner upp" utan blir sittande väldigt mycket i stakningen. Tappar fart och får investera väldigt mycket onödig kraft utan att det för mig framåt. Skall jag ha en chans att hänga med så måste jag få till det mycket bättre.

2. Min maximala syreupptagning känns som den inte räcker till. När det gått fort några minuter så dör jag ganska betänkligt. Hårda Intervaller är nog enda lösningen.

Får jag analysera ytterligare lite så hittar jag säkert fler punkter.

    Hur som helst så har jag en hel del att jobba på framåt. Nu är det inte meningen att få det att låta negativt utan jag ser det som en positiv utmaning jag tar mig an med glädje. Avslutningsvis Stort grattis! Till Erik Wickström som vann tävlingen, Emil Ekman som blev trea och Martin Gotting som blev sexa. Alla tre gjorde topp lopp natuligtvis med Erik som den lysande stjärnan. Ibland glömmer man hur tufft det är att verkligen vinna ett lopp. Det krävs så mycket mer att vinna ,både fysiskt och mental, än att placera sig tex topp fem. Ibland tycker jag att folk i allmänhet underskattat det faktumet. Grattis Erik. Vann gjorde också Lars och Christer när det gäller vallning, langning och övrigt organiserande, stort tack!! Nu mot Sälen.

/Stefan 

Tunn is

Efter en dag med skidtester i fint väder sitter vi nu och laddar i stugan utanför Norberg. I morgon är vi några från klubben som skall åka Engelbrektsloppet på ett underlag som idag lämnade en del att önska. Det var en del sten i spåren och det slog igenom på sina ställen. Just nu är det nollgradigt och uppehåll men prognosen säger att det skall bli snö efter midnatt så det blir spännande att titta ut ur fönstret imorgon bitti. 

På samma sätt som det är när gäller snöunderlaget så är det också när det gäller form och teknik underlaget. Dvs det är tunt. Jag har inte hunnit sätta mina teknikförändringar ännu så jag är lite osäker på hur jag kommer reagera i tävlingssituation. Lite spänd är jag dock, det skall bli kul att se hur det känns. Tävlingsrapporten kommer imorgon där teknikförändringat också skall utvärderas.

Trångt i bilen på väg tillbaka till stugan.

En resa

Att utveckla något, det kan vara ett företag, en relation eller något så obetydligt som sin stakteknik är lite av en resa. Det känns som jag börjat en ny när det gäller min stakning. 

Det har efter visst motstånd gått upp för mig hur odynamiskt och stelt jag stakar. Jag tycker att jag försöker vara öppen för nya lärdomar men på något sätt så lyckas jag sträva emot utvecklingen ändå, väl invaggad i tryggheten av det kända. I veckan insåg och förstod jag dock att jag har mycket att lära när det gäller skidteknik och då i synnerhet stakning. Ett av mina huvudanledningar till att jag håller på med skidor på tävlingsnivå är just att utmana mig själv, att utvecklas och lära nytt. Av den anledningen kan jag inte tacka nej till insikten om förbättringspotentialen utan måste ge det ett riktigt försök i syfte att våga mig utanför trygghetszonen och utveckla mig själv.

Det innebär naturligtvis en risk som mycket annat i livet, men livet är per definition risk och vågar man inte så blir livet till en "tummetott". Så jag ger åter mig ut på en resa med risk för att misslyckas, som så många gånger tidigare...

En episk kamp att inspireras av.

Tom

Idag var kroppen helt tom. Sex pass på tre dagar, varav ett var tävlingen i söndags blev tydligen lite för mycket. Jag hade tänkt mig några timmars nötande av stakteknik/distans träning men jag fick avbryta efter 35 minuter. Hem och vila och ladda batterierna var det enda rätta istället för att bryta ner sig ytterligare. Nu känns det lite bättre hoppas kroppen är på gång imorgon igen.

Energi någon?

06.07 tänds belysningen

Tidig uppstigning idag då jag ville hinna med ett pass innan jobbet. När jag kom upp till skidstadion var belysningen släckt men släpljuset från parkeringen och intill liggande hus gjorde att det fungerade fint att åka ändå. Bra musik i lurarna och fokus på en avslappnad teknik gjorde åkningen njutbar i de snabba spåren. Efter en timme gav jag mig och vände hem för lite frukost.

Skidstadion vaknar.

Teknik igen

Körde lite skierg intervaller på morgonen med fokus på hög frekvens. Bra genomkörare. Efter att ha kört tidigt på morgonen lite mer det senaste så har jag mer och mer börjat gilla det, från att verkligen nästan hata att träna i ottan.

På kvällen blev ytterligare ett stakpass med fokus på tekniken. Fick hjälp att filma med Coacheye appen. Verkligen intressant att se sig själv. Nu blir det fokus på analys, hoppas jag kan hitta några ledtrådar i jakten på en bättre stakteknik. Återkommer i ämnet.

Ny kepa.

Västgötaloppet

Kände att jag var med något bättre ut från start idag men eftersom första kilometern går uppför till banans högsta punkt så vågade jag inte riktigt ge allt för att följa. Förhoppningen var att jag skulle kunna glida ikapp lite i utförsåkningen då jag körde utan fästvalla. Nu fungerade det väl sådär och jag släppte en lucka till tätgruppen redan ut på vägen. Nu var det i och för sig inte så farligt utan mer standard för mig som är trögstartad. Jag låg följdaktligen i kön och började (planenligt) att plocka lite. Dessvärre föll en kille framför mig efter 2,5 k och vi slog ihop våra stavar när jag åkte runt honom. Min stav gick av och jag fick staka med en stav fram till vår första langningsgrupp. Där fick jag ett par som var några centimeter för korta för mig. Vid vår andra langningsstation en kilometer senare fick jag sedan ett par i rätt längd. Vet inte riktigt vad jag tappade på stavbrottet och stavbytena men det värsta är ju att det blir långt fram till de grupper som man vill ligga i för att få en grupp med rätt hastighet. Nu fick jag göra hela loppet själv. Jag började omgående att plocka och kände att jag höll ett ok tempo. Jag plockade upp till placering 11-12 på de kommande tre varven och höll ett ok tempo som innebar att jag åkte jämt med gruppen som var 7-9 i loppet, detta trots att jag fick göra 95% av allt dragarbetet på egen hand. På femte varvet tappade jag lite fart då ingen i gruppen ville hjälpa till att dra. Vi tappade då lite mer tid på grupperna framför. På sista varvet stötte Johan Kanto, Ik Stern med 4,5 km kvar. Lyckades inte riktigt gå med honom i fartökningen så han slog mig med 10-15 sekunder. Övriga stötar från vår lilla klunga lyckades jag dock svara på och kom i mål som 11:a, enligt prisutdelningen  (12: a enligt resultatlistan) ca 8.40 efter segrare Svanebo, Stockvik. Sammanfattning: Med tanke på stavbrott, att jag fick göra loppet på egen hand och att jag stakade den ganska kuperade banan så gör jag bedömningen att jag skall var ganska nöjd. Hoppas det finns lite mer att plocka ut framöver. Nöjd bör också klubbkompisar Wickström, Johansson, Gotting och Z vara, alla gjorde kanonlopp. Grattis! Det blev för övrigt en härlig skiddag tom med lite sol och fina spår och riktigt bra arrangemang!

Powerfood

Lätt feberkänsla när jag vaknade på morgonen som dock gick över framåt dagen. Jag känner dock att det är något som inte stämmer i kroppen, inte minst kändes det när jag körde dagens pass. Jag hade redan innan dagen bestämt att det fick bli enkelpass idag. Efter en kort stund på spåret konstaterade jag att något annat inte hade varit möjligt. Trög i kroppen idag igen och inte blev det bättre av att det var rejält med nysnö idag  andra dagen irad. Testade så gott det gick att köra lite teknik och några korta drag med lite mer fart. Blev otroligt trött och förstår knappt inte hur det skall gå att ta sig runt banan på söndag. 

Efter passet gjorde sig förkylningen sig påmind igen med klassiska symtom som ledvärk och lätt feberkänsla. Fixade en spenatsallad med musslor, bönor, olivolja och lite havssalt och chiliflingor ovanpå. Drack rödbetsjuice och en stor kopp varm vitlök och ingefärs dryck. Hopp i säng med tummarna hållna för att kroppen vill göra comeback innan söndag morgon.

Powerfood.

The highway to..?

Idag var det bantest av Västgötaloppets bana eller rättare sagt en del av den tillsammans med Mattias "Z" Karlsson. De som åkte den förra året vet om att det är en riktigt tuff bana med en hel del höjdmeter. Banan går även i år primärt på elljusspåret och har inte mycket av långloppskaraktär utan är mer som en renodlad bana för en traditionell tävling. Det innebär att det blir tufft att staka och loppet blir lite som en Västgöta variant av Holmenkollens femmil. Personligen så har jag dock bestämt mig för att staka då jag redan har beslutat mig för att staka Vasaloppet. Jag räknar således inte med några toppresultat utan får ta det mer som träning, troligtvis riktigt bra sådan. Tufft blir det under alla omständigheter, man kan undra vad man gett sig in på?

Vart bär vägen måntro?

Skidor eller bräda?

Vet inte om jag varit så nedtränad någon gång som jag är just nu? För att skaka loss kroppen tog jag ett kortare löppass i morses i mycket maklig takt. Jag sprang den stig som kallas "blå spåret" tidigt på morgonen med pannlampa och Bon Iver i lurarna. Härligt väder men seg kropp. På kvällen blev det en kort stunds stakning i samma stil, dvs mycket lungt, vi får se om kroppen vaknar till. Just nu känns det som snowboard utför (och lift uppför...) vore ett bättre alternativ än längdskidor.

Fischer eller Burton, det är frågan?

"The botten is nådd...

...hur långt kan man gå, hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må?"... 

Idag är det på plats med ett Timbuktu citat. Idag tog jag mig knappt runt mina 90 minuter stakning med fokus på teknik. Efter det var det 70 min styrka som gällde. När januari närmar sig sitt slut så summerar jag en av mina allra hårdaste träningsmånader iaf om man väger ihop volym och kvalité. Idag var sista dagen på det tuffa träningsblocket jag varit inne i och jag kan konstatera att jag verkligen tagit det till botten sett ur ett kroppsligt perspektiv. Men nu vänder det, vilodag imorgon och sedan...?

Timbuktu får svara genom att fortsätta på texten från inledningen: "kändes förxxxxligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän, om jag tappar fästet och trillar ner skall jag klättra upp igen, jag siktar uppåt, uppåt uppåt..."

I get by with a little help from my friend.

En tuff dag

Vaknade till en fantastisk morgon här i Ulricehamn. -7 och sol, det är man inte bortskämd med. Efter ett antal hårda tränings (och arbetsdagar) hade jag siktat in mig på att göra 3h i ett lungt tempo med fokus på teknik. Jag kör oftast utan fäste, väldigt bekvämt, då jag fokuserar på att bli en bra stakåkare. Att köra lugna tretimmarspass med bara stakning på kuperade elljusspår kräver dock en del och är tufft iaf i slutet av en hård period när kroppen är nedtränad, så för att avlasta lite så skejtar jag i de brantaste backarna. 

Idag tog det inte lång tid för att känna att tanken i det närmaste är tom. 20 min in på passet tvekade jag verkligen på om jag skulle klara av att genomföra det. Min vana trogen när det kännas segt så bröt jag dock ner passet i delar och siktade in mig på drickapauserna var 11:e km. Efter en timme hade jag kommit in i det skapligt och kilometrarna rullade på. Lyckades faktiskt hålla tekniken ganska skapligt kändes det som och jag gick aldrig riktigt tom. Efteråt var jag dock glad för soffan. Njöt verkligen av att ligga och slumra resten av em. Känns som jag stretchat mig den här veckan och legat på gränsen, spännande att se hur kroppen känns imorgon. Har iaf gjort vad jg kunnat för att fylla på depåerna ikväll...

Beard post 3h workout.

Fokus på teknik

Sedan jag för ett par dagar sedan fick lite nyttig feedback på min stakning så har jag jobbat en del på min teknik. Att komma i rätt position, att få rätt tryck i de fartgenererande delarna av rörelsen, att jobba med rätt frekvens i strävan att balansera den muskulära insatsen med den syretransporterande... det finns onekligen en hel del detaljer att jobba med om man vill bli en duktig långloppsåkare. Eller som farbror Barbro hade sagt;  -"det finns inga genvägar till den perfekta stakningen".

Just det hör med att nöta teknik och jobba på förutsättningarna för att kunna göra det är ett pussel jag verkligen tycker är intressant att lägga. Att få fördjupa sig i  en smal och nördig detalj som kontrast till  det breda, övergripande tänk jag håller på med på jobbet. En avslappnande, meditativ monotoni. För världen helt onödig och onyttig dessutom. Även det sista är en skön känsla ur ett perspektiv. Kanske är det också så att det oviktigaste i våra liv paradoxalt nog också  är det viktigaste? och tvärtom. 2.40 stakning blev det idag, imorgon hoppas jag komma upp till 3h. Gott om tid att fundera på livets paradoxer.

"The professor of doublepoeling" - HC Holmberg

Round & Round

Efter de senate dagarnas skidåkning på Ulricehamns konstsnöspår som i det närmaste håller världscup klass så måste jag lyfta på hatten för det jobb som Föreningen Snösäkert med Stefan Jalderyd har lagt ner. Deras energi och engagemang är imponerande och utan deras jobb hade västsveriges längdkultur varit mycket fattigare. Tyvärr är det dock så att natursnön har fallit ganska sparsamt så det finns inga längre spår att tillgå vilket innebär att varven blir många när man kör lite volym. Ta det dock inte för att jag klagar, det gör jag inte, jag känner mig bara lite yr...

Round & Round

Efter de senate dagarnas skidåkning på Ulricehamns konstsnöspår som i det närmaste håller världscup klass så måste jag lyfta på hatten för det jobb som Föreningen Snösäkert med Stefan Jalderyd har lagt ner. Deras energi och engagemang är imponerande och utan deras jobb hade västsveriges längdkultur varit mycket fattigare. Tyvärr är det dock så att natursnön har fallit ganska sparsamt så det finns inga längre spår att tillgå vilket innebär att varven blir många när man kör lite volym. Ta det dock inte för att jag klagar, det gör jag inte, jag känner mig bara lite yr...

Speedwork

En sak som är lite trist med att bli äldre är att man tenderar att tappa sin ev snabbhet. Det märks främst i starterna av de lopp jag deltar i. Bra startpositioner blir ganska fort till en plats en bit bak i kön. Nu är det ju kanske inte så farligt då resultaten inte är hela världen, men samtidigt så skulle det vara roligt att kunna lyfta sig lite och hänga med lite bättre iaf en nit av loppen. Av den anledningen försökte jag göra lite fart och frekvensarbete idag. Enkelt beskrivet så gick jag lungt i backarna för att sedan stå på i fart en bit över tävlingsfart på platten. Detta med fokus på mina tekniknycklar. Om det gick bra? Vet ej, men det kändes som  att det skulle kunna bli bra om jag kör lite fler liknande pass. Tot blev det 2.10 h stakning idag.

Man måste byta pass ibland för att utvecklas...

Teknik träning

Morgonen innebar ett standardpass på Skiergen med fyra tusingar i progressiv fart. 

Kvällens pass blev ett oplanerat teknikpass med hjälp från "Coach John". John kollade av mig i både uppförsstakningen och stakning på platten. Styrkan menade John är min styrka samtidigt som han hittade ett antal  saker att slipa på. Utan att gå in på alla detaljer så kan man väl säga att jag hade det lite på känn efter helgens tävling då jag inte var nöjd med den fart och det tryck jag hade på platten. 

Höftens position är nog det primära att justera till och för det har jag nu fått några nycklar av John som jag skall jobba med. Imorgon bitti bär det av upp till skidstadion igen för mötande och testande. Ser fram emot det. Nu återstår stretch och lite meditation sen blir det sängen.

Skidcoach And'en

En skön söndag

Kroppen var lite stel efter gårdagens tävling men inte så farligt som jag förväntade mig. Tog det lite lungt på morgonen och stack upp till skidstadion vid klockan 11. Körde två timmar stakning med naturliga intervaller där jag tryckte på i uppförsbackarna med så god teknik möjligt. Kändes ganska ok. Efter en lugn eftermiddag med bl.a. fotbollsträning för ett av barnen på programmet så bar det av till gymmet för 45 min styrka. Inriktningen på passet var rygg och mage och genomfördes med äldsta sonen. Kvällen avslutades med ett par lugna timmar framför brasan.

Ett av elementen.

Årets bästa skiddag

Det blev en underbar skiddag igår i Orsa när Intersportoppet avgjordes. Med Ca -10 grader och bitvis strålande solsken kunde inte förutsättningarna varit bättre.

Som vanligt så går det fort från start. Jag hade bestämt mig för att gå ut kontrollerat och försöka jobba mig in i loppet. Jag hade inte heller det riktiga trycket i stakningen ut från stadion så jag föll sakta tillbaka i fältet. Steg för steg kunde jag dock jobba mig in i loppet och slutade tillslut kring 30:e plats 11 min efter Jimmie Johnsson som vann efter spurtstrid med Daniel Tynell. 

Kändes i efterhand som jag lyckades genomföra min plan med loppet vilket alltid är mitt huvudmål, resultaten är inte längre så viktiga. Tack till alla i IFK Mora som genomförde loppet med högsta betyg.

Natur och väder för dagen.

Afterski med 2ggr Nilsson och Gustav Ljungberg.

Tävling

Anlänt Orsa för årets första tävling. Det skall bli intressant att se hur kropp och knopp reagerar. Rapport kommer.

Skidorna är glidvallade endast.

Den sociala konstsnön

Det blev väldigt bra det här. Helgen i Orsa  gav mig underbara skidmil, upplevelser och en skön trötthet i kroppen. Vilodagen på måndagen var både inplanerad och nödvändig. På tisdagen var korta intervaller på Skiergen inplanerade plus ett pass med underhållande styrka. Så därefter kom onsdagen med skidåkning på ett nästan två kilometer långt konstsnöspår! Underbart! 

Jag gav mig upp till skidstadion för ett 90 min långt stakpass med lite fartökningar. Träffade omgående ett helt gäng med trevliga skidmänniskor, bl.a. Marcus Jönsson som jag åkte med en dryg timme. Sedan kom den ene efter den andre och tiden förflöt fortare än kvickt. Första gången jag tittade på klockan hade jag stakat i 1.50h. Konstaterade när jag hem att det varit ett trevligt pass inte minst pga dem sociala sidan delen som ett kort konstsnö spår nästan tvingar fram i och med att man ser och möter alla så ofta. Härligt med snökontakt!

Den vita varan.

Löpningens sorti

I nya Runnersworld läser jag ett trevligt reportage om skidåkarnas förändring från myrlöpare till gymråttor, kanske lite överdrivet... Med 12 timmars stakning i kroppen efter helgen så kan jag konstatera att jag själv har blivit påverkad av utvecklingen, liksom jag noterar att tom riktigt långsamma motionärer numera gärna stakar på sina träningspass. Utvecklingen blir dock en lite konstig paradox iaf för mig då terränglöpning i alla former har vunnit enormt mycket mark se senaste åren.

Själv har jag just nu lika mycket längtan till långpass genom skog och mark till fots som jag längtar efter dito pass på snö. Får se det positivt, att jag faktiskt har två saker att brinna för och längta till.

Runnersworld Jan 2014

Vinterväder

Idag har det verkligen varit riktigt vinterväder. Ca -13 och ett lätt snöfall under nästan hela dagen gjorde att det var ett riktigt vackert vinterlandskap vi färdades genom idag. Nysnön gjorde också sitt till för att de 4.5 h stakning verkligen drog energin ur kroppen. Första passet körde jag med "fulskidorna" vilket inte var något riktigt bra val, iaf inte för självförtroendet... Till andra passet lät jag ett av finparen göra säsongsdebut med lite bättre fart som resultat. Så långt en riktigt bra träningshelg med trevligt stugliv mellan passen.

Stugan.

XC 70, nyss framskottad.

Finpar med Örjans R3 slip.