Just det hör med att nöta teknik och jobba på förutsättningarna för att kunna göra det är ett pussel jag verkligen tycker är intressant att lägga. Att få fördjupa sig i en smal och nördig detalj som kontrast till det breda, övergripande tänk jag håller på med på jobbet. En avslappnande, meditativ monotoni. För världen helt onödig och onyttig dessutom. Även det sista är en skön känsla ur ett perspektiv. Kanske är det också så att det oviktigaste i våra liv paradoxalt nog också är det viktigaste? och tvärtom. 2.40 stakning blev det idag, imorgon hoppas jag komma upp till 3h. Gott om tid att fundera på livets paradoxer.
"The professor of doublepoeling" - HC Holmberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar